Hej!
Jag började skriva poesi 08 tror ja. Innan dess var poesi något som låg långt bort, något som inte jag kunde skriva. Vid den tiden jag började skriva hände än del saker i mitt liv. jag gick igenom ganska mycket som har skapat starka känslor och som har smärtat.
Sen dess har skrivandet det rullat på.
Poesin har förändrat mitt liv, den har blivit som en terapi för allt som har hänt i mitt liv, ett ställe där jag kan få ut min känslor och tankar och dela med mig av min erfarenheter och förmedla det jag känner djupt inom mig.
Har medverkat i två antiologier bla den på bilden trttiotre poeter och hundrafyrtiofem dikter av blandade poeter. Det har varit väldigt skoj och det har stärkt mitt självförtroende och gett mig viljan att fortsätta skriva.
Inspirationen har jag fått ifrån stunder/erfarenheter i livet och möten med människor, tankar kring saker och ting och musik. Speciellt Lars winnerbäck. Hans texter får tankarna att snurra. Har suttit många långa kalla vinter nätter när jag inte kunnat sova och lyssnat på lars och skrivit.
Själva nätterna har också gett mig inspiration just när man sitter där i sängen och månen, stjärnorna och gatu lamporna lyser. Inte en människa utanför, staden sover. Även annan musik ger mig inspiration så klart. Mina vänner och pojkvän lika så och även livet självt.
Har en text widget på sidan där det just nu finns en text av Fredrik Lindström som har inspirerat mig. Kommer lite då och då byta ut den till en ny text, citat av någon som har inspirerat mig. Så delar med mig av min inspiration till er.
Det var lite bakom skrivandet. Hoppas ni gillar det ni läser. Kramar Lisa
Vi ses på hjärtats bar! 
Lämna en kommentar